Sunnebloggen del. 2 Apr11

Tags

Related Posts

Share This

Sunnebloggen del. 2

Mitt liv i Sunne del 2 – Sofia Ivarsson

Vi fortsätter där vi slutade sist… Skäggebergsskolan. Här gick jag från 4-6:e klass. På många sätt skilde sig den här tiden sig från tiden på Lerans skola. Allt var så mycket större, både lokaler och antalet elever men hela klimatet var annorlunda. En sak minns jag däremot. Jag kanske är en dåre som avslöjar det här, men jag VET att alla gjorde samma sak. På Skäggeberg finns en lång korridor utanför slöjdsalarna. Där satt eleverna från Lerans skola och väntade när de hade slöjd. Och de dagarna visade man att man var stor genom att gå fram och tillbaka i korridoren på skolan när de små barnen satt och väntade. Ingen visste vad som fanns i slutet av den där korridoren och det var ingen som berättade det förrän man själv började på skolan. Så töntigt alltså. Där sprang man som en maratonlöpare fram och tillbaka för att bättra på självförtroendet. Nu har jag aldrig haft problem just med självförtroendet, och har nog aldrig haft det. Jag har nog till och med varit en smula kaxig genom åren, men jag tror att det är det som drivit mig framåt hela tiden. Jag har alltid haft något inre driv, alltid tyckt om att få förtroende genom att vara klassrepresentant i elevråd och så.

Efter sommarlovet i sexan var det dags att byta skola igen. Den här gången till Fryxellska. Högstadiet. Nu var jag stor på riktigt. Jag hade bytt kompisar ganska frekvent fram tills nu. Här återkom jag till mina lågstadiekompisar Frida Ehrencrona, Marthina Fahlberg och Emelina Persson. Vi är bästa vänner än idag. Här duggar minnena tätt. Jag började med att gå ett år i den gamla skolan medan nya Fryxellska skolan byggdes för fullt. Jag gillade båda två lika mycket. Mina två mentorer här hette Catharina Schelin och Per-Arne Hermansson.

Under den här perioden hittade jag också till idrotten. Jag började spela golf redan vid sju års ålder, men då mest tillsammans med pappa. Under högstadietiden så ingick jag i en träningsgrupp och tränade på somrarna. Inte visste jag då vilken betydelse golfen skulle ha några år i framtiden…


(Här är jag och en av de viktigaste personerna i mitt liv, mormor Gull-Britt Magnusson)

Mormor