Sunnebloggen del. 4 Apr11

Tags

Related Posts

Share This

Sunnebloggen del. 4

Svenska Golfförbundets Ungdomsråd

Vi slänger oss direkt in där vi slutade förra inlägget; utbildningen i Stockholm. Jag sökte en plats i Svenska Golfförbundets Ungdomsråd. Det här var i slutet av mars, och det var en ganska lång sökperiod. Och jag väntade… och jag väntade… och jag väntade…

Jag fick mitt första sommarjobb redan när jag var 15 år, nämligen på Sunne-Bazaren. Det var det bästa sommarjobbet jag någonsin kunnat ha. Roligt att jobba i butik, trevliga kollegor, lärorik miljö och fantastiska chefer – Per och Rigmor. Först började jag att bara jobba somrar, sen fick jag även jobba lite på julen och sen jobbade jag faktisk varannan helg under flera års tid. Jag trivdes så bra att jag stannade i sju år. Tusen tack för alla de åren, de ligger varmt om hjärtat.

En dag i juni ringde telefonen. Det var Philip från Svenska Golfförbundets Ungdomsråd, ni minns va? Han som var ansvarig på den där utbildningen i Stockholm ett par månader tidigare. Han undrade om jag skulle kunna tänka mig en plats i Svenska Golfförbundets Ungdomsråd. WOOOAH!? Jag stod bredvid min kollega Anders på Sunne-Bazaren, och studsade högt av lycka. JAG!? Redan några veckor senare var det dags för första styrelsemötet i Stockholm. Jag minns den tågresan till Stockholm som om det var igår. Det var hett som i Asien på tåget, jag var så nervös att jag var ständigt andfådd, hade precis fått glasögon som nästan gled av näsan för att jag svettades så. Väl framme i Stockholm så skulle vi mötas på ”Pocket Shop” på centralstationen. Kunde inte någon ha sagt att det fanns två stycken ”Pocket shop” där då? Jag stod såklart på fel ställe och hann tänka både en och två gånger att de lurat mig.

Till slut kom de, och vi tog tunnelbanan till Danderyds sjukhus, promenerade längst vattnet ner längst Kevinge Strand tills vi kom till ett stort svart hus precis bredvid Stockholms Golfklubb, Svenska Golfförbundets kontor. WOW!

sgf

En helt ny värld öppnade sig när vi kom in i receptionen. Jag kan inte minnas att jag sa ett ord på flera timmar, jag satt bara och tittade mig omkring. Vi hade någon form av styrelsemöte i ett av konferensrummen i huset, som jag knappt minns något av tills Svenska Golfförbundets generalsekreterare kom in, Gunnar Håkansson. Då kände jag en speciell känsla som jag kom att känna många gånger närmsta åren, nämligen att; nu visste jag vad jag ville jobba som i livet, jag skulle bli generalsekreterare på Svenska Golfförbundet.